När riskerar jag tandlossning (parodontit)?

Obehandlad tandköttsinflammation kan utvecklas till (tandlossning). Som namnet antyder kan sjukdomen leda till att en eller flera tänder lossnar och går förlorade. Tandens fäste i form av rothinna och käkben bryts successivt ned och en bakteriefylld ficka bildas mellan tandkött och tandrot.

Till en början skiljer sig inte symptomen synbart från de som uppträder vid en tandköttsinflammation. Senare uppstår tydligare tecken t.ex. att tänderna känns lösa eller flyttar på sig. Då har nedbrytningen ofta nått långt och det har blivit en benförlust, som inte kan återbildas. Eftersom vi alla är olika, utvecklas även parodontit individuellt. För en del går processen fort för medan andra inte får några skador alls trots dålig munhygien och gingivit i flera år. Det är bakterier vid tandköttskanten och i tandköttsfickan som påverkar uppkomsten av parodontit. Även hur länge bakterierna har legat där ostört, ärftlighet och individens immunförsvar påverkar uppkomst och läkningstid.

Bakterier som får ligga kvar länge förkalkas av saliven och tandsten bildas. Vi bildar två olika tandsten, salivsten och exudatsten. Salivsten sitter över tandköttet, är ljus, spröd och bildas vid spottköttlarnas utförsgång exempel på underkäksfrontens insida. Exudatsten sitter nere i tandköttsfickorna, det är plack nere i fickorna som har förkalkats. Den är mörk, hård och kan inte borstas bort av patienten själv.

Symptom vid grav parodontit är att tandköttet är ömt, blöder vid tandborstning, dålig smak, tandköttet drar sig tillbaka, tänderna flyttar på sig, rörligheten ökar och tanden kan till slut tappas spontant. Ett tidigt stadium av parodontit är svårt att själv upptäcka eftersom ingen smärta eller obehag är relaterat till sjukdomen, därför är det viktigt att ha regelbunden kontakt med en tandhygienist för att sjukdomen ska upptäckas i tid. Tandlossning/parodontit kan diagnostiseras på röntgen eller genom fickmätning med en graderad ficksond som utförs av tandhygienist. Man har oftast inte tandlossning på alla tänder utan på enstaka tänder där plack lätt ansamlas